Hej!
Som jag skrev i mitt tidigare inlägg så tycker mamma att jag och Sara städar och hjälper henne alldeles för lite...
Idag slog vi alla 3 i familjen ner oss vid matbordet, efter frukost. Jag var lite nervös, vad skulle mamma prata med oss om?? När hon väl öppnade munnen var jag berädd på att få höra allt från "har ni sovigt gott?" till "varför ringde Per mig och sa att han hade sätt er röka på stan?". Därför blev jag väldigt "lättad" när hon sa:
 
- Vi måste börja sammarbeta hemma...

Trotts att den repliken var obehaglig att höra, så var det ändå 1000 gånger bättre än vad hon kunde ha sagt.
Vi började disskutera och mamma förklarade att hon tyckte att det var jobbigt att det alltid var hon som lagade mat och städade. Hon sa också att hon visste att vi städade så gott som vi kunde, men att hon behövde mer hjälp, och vi var tvungna att ställa upp.
Jag förstod precis vad hon menade och sa att jag självklart ska hjälpa henne mer.
Då sa mamma:

- Men Astri, hur många gånger har du inte sagt till mig att du lovar at hjälpa mig? Det räcker inte med att du bara säger så, du måste komma på ett sätt att genomföra det också!

Mamma hade rätt och det visste jag. Vi kom fram till att vi skulle turas om att diska och sånt, olika dagar. Vi gjorde upp ett schema.

Så här ser schemat ut: