Obehagligt
Usch, igår startade inte bra.
Jag vaknade ovanligt tidigt, vid halv 11, och låg kvar i sängen ett tag för att "vakna". Sen reste jag mig, för att gå upp, och kollade mig i spegeln. Plötsligt blev jag sådär snurrig, ni vet, som när man reser sig upp fort ibland, t.e.x. när man just vaknat. Jag tog tag i kanten på överslafen (jag har en extrasäng över min egen i mitt rum på landet) och väntade på att de starka färgerna jag såg och snurrandet skulle avta, men det blev värre och det svartnade för ögonen. Det sista jag kommer ihåg är att jag hörde något braka.
Sen vaknade jag upp och min första tanke var, haha, jag är ju lite knäpp, jag måste ha drömt att jag vaknat, och sen ramlat ur sängen. Den andra var att att det låtit som om något ramlat i golvet. Plötsligt kände jag att det bultade i mitt huvud. Jag kände efter och kände en stor bula ta form på mitt bakhuvud. Det började brusa i mina öron, ungefär som tinnitus. Och jag fattade att jag måste ha svimmat.
Jag hade alltså känt att det börjat snurra, hållt i mig när det började svartna för ögonen men ändå ramlat. Jag slog huvudet i garderoben. Jag satte mig på golvet (eller snarare på min klädhög kanske, som täcker i stort sätt hela golvet, och kände tårarna börja rinna av någon anledning. Jag satt kvar där tills Malin och Fritjof kom in för att säga godmorgon.
När jag berättade vad som hänt ville de absolut att jag skulle åka in till vårdcentralen och kolla varför jag svimmat och hur det var med mitt huvud. Jag var frisk som en nötkärna, och de sa att det antingen kunde bero på att jag åt oregelbundet och inte fick i mig tillräckligt med mat, eller att jag hade vätskebrist. Fast båda verkar skumt, jag hade druckit ca 4 liter vatten dagen innan och äter helt normalt :P.
Mitt blodtryck var 122/70 om jag minns rätt, vilket tydligen var helt normalt det med. Det var lite pinsamt när de skulle ta EKG, jag var tvungen att ta av mig både linnet och bh:n och bli påsatt en massa elektroder med gegga på överallt. Fast det var bara min big sis' och en snäll, tjock sjuksköterska, så det var inte så farligt iofs.
Aja, lite obehagligt var det i alla fall, eftersom att jag inte svimmade av någon speciell anledning, och att det kom så plötsligt. Det är ju inte precis så att jag brukar svimma :). Heheh, nu är alla jätterädda om mig, och jag måste ta allting jääätteförsiktigt.
Jag vaknade ovanligt tidigt, vid halv 11, och låg kvar i sängen ett tag för att "vakna". Sen reste jag mig, för att gå upp, och kollade mig i spegeln. Plötsligt blev jag sådär snurrig, ni vet, som när man reser sig upp fort ibland, t.e.x. när man just vaknat. Jag tog tag i kanten på överslafen (jag har en extrasäng över min egen i mitt rum på landet) och väntade på att de starka färgerna jag såg och snurrandet skulle avta, men det blev värre och det svartnade för ögonen. Det sista jag kommer ihåg är att jag hörde något braka.
Sen vaknade jag upp och min första tanke var, haha, jag är ju lite knäpp, jag måste ha drömt att jag vaknat, och sen ramlat ur sängen. Den andra var att att det låtit som om något ramlat i golvet. Plötsligt kände jag att det bultade i mitt huvud. Jag kände efter och kände en stor bula ta form på mitt bakhuvud. Det började brusa i mina öron, ungefär som tinnitus. Och jag fattade att jag måste ha svimmat.
Jag hade alltså känt att det börjat snurra, hållt i mig när det började svartna för ögonen men ändå ramlat. Jag slog huvudet i garderoben. Jag satte mig på golvet (eller snarare på min klädhög kanske, som täcker i stort sätt hela golvet, och kände tårarna börja rinna av någon anledning. Jag satt kvar där tills Malin och Fritjof kom in för att säga godmorgon.
När jag berättade vad som hänt ville de absolut att jag skulle åka in till vårdcentralen och kolla varför jag svimmat och hur det var med mitt huvud. Jag var frisk som en nötkärna, och de sa att det antingen kunde bero på att jag åt oregelbundet och inte fick i mig tillräckligt med mat, eller att jag hade vätskebrist. Fast båda verkar skumt, jag hade druckit ca 4 liter vatten dagen innan och äter helt normalt :P.
Mitt blodtryck var 122/70 om jag minns rätt, vilket tydligen var helt normalt det med. Det var lite pinsamt när de skulle ta EKG, jag var tvungen att ta av mig både linnet och bh:n och bli påsatt en massa elektroder med gegga på överallt. Fast det var bara min big sis' och en snäll, tjock sjuksköterska, så det var inte så farligt iofs.
Aja, lite obehagligt var det i alla fall, eftersom att jag inte svimmade av någon speciell anledning, och att det kom så plötsligt. Det är ju inte precis så att jag brukar svimma :). Heheh, nu är alla jätterädda om mig, och jag måste ta allting jääätteförsiktigt.
Nu ska jag hjälpa till m maten, see ya :P
Frida
Frida
Kommentarer
Trackback
