Sand-/jordätande

Hej där. Jag tänkte bara skriva för att skriva nåt. Jag tror jag vet var min datasladd är, men den är hos pappa och jag pallar inte åka dit om inte Fritjof är där...
 
Haha, alla barn äter ju typ sand när de är små, eller försöker i alla fall. Det är nästan oundvikligt. Jag gjorde det inte, men jag var världens mes å andra sidan. Fritjof har såklart gjort det några gånger också, men nu när han tränade på att gå på trallen på landet hittade han en stor bomkruka, typ halva hans längd i alla fall, med jord i. Och vad gör han om inte stoppar en stor näve jord i munnen precis när Malin kollar bort?... Asså busunge! Det värsta är att sen försöker han ändå äta klart den där jorden, så man kan inte lirka ur den. Då är det bara att hälla i honom vatten, för hans egen skull så det inte blir så torrt. Jag fattar inte vad som känns så lockande med just sand/jord, när det finns så mycket annat. Om jag skulle välja skulle jag nog hellre käka gräs, det ser ju i alla fall lite finare ut. Men är man bebis så tar man väl vad man kommer åt.

Btw, om ngn är intresserad av att skänka bort en datasladd till sony ericsson i knappt en vecka är jag tacksam :)

Nu ska jag sova. Jag har just gjort ett grattiskort till Astri, hon har sin grej...

Usch, mina ögon håller på att sluta sig helt... Spark i rumpan till imorn, tack :P

//Frida

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0